Krönika: Blås av striden om framtidens Stockholm

7 februari 2017

Illustration:  Stockholms stad/Berg Arkitektkontor

I januari blev vi tio miljoner svenskar.

Också stockholmarna blir allt fler, om ett par, tre år kommer Stockholms stad ha en miljon invånare. För att göra plats för dagens och framtidens stockholmare planeras för 140 000 nya bostäder de kommande 15 åren. Fler företag etablerar sig och växer. Det behövs fler arbets- och kontorsplatser, hotell och utbyggd kollektivtrafik, nya skolor, idrottsanläggningar och livsmedelsbutiker.

Slussen är ett bra exempel på vad den här befolkningsutvecklingen innebär. Den trafiklösning som en gång var en symbol för det moderna Stockholm blev till sist för liten, för gammal och oflexibel och efter åratal av politiska strider är spaden nu till sist satt i marken. Slussen byter skepnad. Igen. I utgrävningarna vid Slussen har arkeologerna upptäckt att det fanns planlagd mark, stenlagda gator och fina hus på Söder långt tidigare än man trott. Man har hittat lämningar av nedbrända byggnader vars invånare drack ur importerat glas och värmde sig vid kakelugnar. De var troligen välbärgade köpmän och inte alls några fattiga hantverkare.

Kanske brändes byggnaderna vid Södermalmstorg i samband med att den danske kungen invaderade Sverige 1520 eller kanske innan Gustav Vasas intåg 1523. Enligt krigets logik brände man hus, gårdar och åkrar för att inte fienden skulle kunna bruka dem. Och dåtidens stadsplanering var en fråga om att bygga för att hålla fienden borta och om att resa sig ur ruinerna efter striden.

Dagens stadsomvandlingsprojekt har helt andra utgångspunkter. Det är inte fienden som lägger grunden för Stockholms stadsplanering, utan att vi blir fler, att vi rör oss över allt större ytor och att vi lockar allt fler besökare. Ändå präglas diskussionerna om Stockholms stadsutveckling av just strid kring enskilda projekt: Slussen, Nobel Center och Sturekvarteret och många fler, mindre projekt. Som om valet stod mellan att bevara det gamla Stockholm eller bygga det nya.

En stad blir inte färdigbyggd, inte så länge det finns invånare kvar. Kulturlager läggs på kulturlager. Stockholm är ett arv från en annan tid som har anpassats och förändrats för oss som lever nu. Frågan är vilka kulturlager vi ska lämna efter oss. Vilken prägel ska vår tid sätta på Stockholm? Vill vi ha en levande stadskärna? Trygg och tillgänglig för alla? Enkel att ta sig inom, till och från? Hur får vi med alla viktiga perspektiv? Hur skapar man samsyn och smidiga processer med myndigheter som hjälper enskilda projekt istället för stjälper?

Jag hoppas att 2017 kan bli året då fler aktörer, inte minst politiker och tjänstemän, lägger ner vapnen och utnyttjar möjligheten till en djupare och bredare dialog om framtidens Stockholm.

Vi på Hegeli Public Affairs kommer göra vad vi kan.

 

Richard Hellmark

Grundare och VD Hegeli Public Affairs